”Det ska funka i minst en generation till”

Christer Samuelsson firar i år 50 år i branschen. Det var 1974 som han fick sin första anställning på ett åkeri och började köra lastbil. Fem år senare tog han över farfars gård utanför Växjö, en fastighet som främst bestod av skog. Något år senare, 1981, köpte han sin första lastbil, en Volvo F4.

– För mig handlade det från början om att jag ville utveckla något, bygga ett företag. Sedan 1981 har jag drivit ett konstant utvecklingsarbete inom både skogsbruk och åkeriverksamhet. Det har rullat på, berättar Christer Samuelsson.

Redan från början var åkeriet knutet till en lastbilscentral, dåvarande Växjö åkericentral, som vid millennieskiftet blev Alwex efter ett samgående med Alvesta åkericentral. Samuelssons har 40 år senare fortfarande kvar uppdraget man startade med, men bolaget har vuxit till en omsättning på runt 140 miljoner och en bred palett av uppdragsgivare där kyl och frys är den dominerande nischen. Med tiden har Christer kommit att lämna över alltmer av det operativa ansvaret i bolaget till sonen Johan. Nu, 70 år fyllda, är det dags att ta ytterligare steg, men det är inte utan att det känns i själen.

– Samtidigt vet jag att teknikutvecklingen, kraven på uppföljning, klimatfrågan och effektiviteten i transportsystemet är frågor som blir allt viktigare. Det är mer komplext att driva åkeri idag. Jag har sett vad Johan gör och det är mycket jag inte vare sig vill eller kan göra själv. Dessutom måste de som driver verksamheten vidare känna att de får ta det fulla ansvaret. Nu är vi på väg mot det, säger Christer Samuelsson.

Johan, som numera har funktionen som vd för åkeriet, verkar ha ärvt pappa Christers intresse för att driva företag. Han kunde tidigt konstatera att han såg en frihet och en attraktion i företagandets villkor.

– Jag har pluggat en hel del ekonomi och drivit UF-företag för att lära mig mer om företagande. Jag har också ett tekniskt intresse för maskiner och bilar. För drygt tio år sedan började jag tillbringa mer tid inom åkeriet och jobbade projektmässigt parallellt med studierna, och en del med ekonomifrågorna. Jag körde även lite paketdistribution. Mitt fokus har varit familjeföretaget och att få praktisk erfarenhet som kan vara värdefull där framöver, berättar Johan Samuelsson.

2015 började han jobba mer fokuserat med verksamheten. De senaste åren har organisationen förändrats i vissa bitar, i takt med att Johans ledarroll blivit tydligare.

– Idag ansvarar jag för trafikupplägg, kunder och personal. Vi har omkring 50 bilar och totalt hundra enheter, med släp, trailer och dolly inräknat. Till stöd har jag också ett team med bland annat en HR-ansvarig som sköter personalbiten. Det har varit viktigt för mig att ganska tidigt bygga mitt eget team, jag vill verka i en organisation där vi kompletterar varandra.

Innan Johan kom in i bilden låg det mesta av beslutsfattandet på Christer.

– Jag har i stället velat fördela det på fler funktioner. Det har inneburit en tydligare HR-roll, mer fokus på daglig ekonomisk uppföljning och att trafikledarna fått större möjlighet att påverka hur vi jobbar. Jag vill ha ett långsiktigt hållbart företagande och sett att vi då behöver få ut beslutsfattandet i organisationen. Allt ska inte hamna på högsta ledningen, medarbetarna ska känna att de är delaktiga och har ansvar. Att vara en attraktiv arbetsgivare är också viktigt och då behöver man kunna skapa scheman och uppdrag som stämmer med förarnas livssituation. Den kan förändras med tiden och vi vill vara flexibla.

Till viss del kan synen på ansvar och kontroll vara en generationsfråga.

– Jag jobbade ju sju dagar i veckan i stället, konstaterar Christer Samuelsson och fortsätter med att nämna att Johan nu är föräldraledig en dag i veckan.

– Det var ju aldrig jag och det är ovant, men det får jag acceptera. Så en dag i veckan får jag inte prata åkeriverksamhet.

Ingen av dem tror dock att ensam är stark. Johan Samuelsson nämner att han sätter stort värde på att nätverka och prata med andra personer i samma situation och att han ofta deltar i träffar, inte minst via Sveriges Åkeriföretag. Det har gett honom en tydligare bild av vad han själv vill i sin roll som företagsledare. Christer Samuelsson nickar instämmande.

– Man kan ofta känna sig ganska ensam med sina problem, men så träffar man folk och upptäcker att de har ungefär samma utmaningar och problem som man själv brottas med.

Generationsskiftet har hittills gått smidigt. Johan har en syster, Jenny, men familjen har kunnat enas om hur gården och de olika verksamheterna ska skötas, vem som tar hand om vad.

– Så som vi driver det här idag så jobbar jag med huvudfokus på åkeriverksamheten och Jenny har mest fokus på skogen och driften av gården. Ibland deltar hon i åkeriverksamheten, i projektform, förklarar Johan Samuelsson.

– Vi tog diskussionen tidigt om hur vi vill att det ska se ut framöver och det har landat rätt naturligt. Alla tre är överens om att vi ska ha en uppdelning med olika huvudmannaskap för delarna av verksamheten, men att vi också kan och ska samarbeta. För mig har skogen blivit ett vattenhål, en möjlighet att vara i naturen och ta en paus från det andra.

För Christer känns det viktigt att allt hänger ihop.

– Jag tänker att det här kommer att funka i minst en generation till. Nu har både Johan och Jenny varsitt litet barn, men hur det blir när de blir större vet vi förstås inte.

Åkeriet drivs som aktiebolag. Skogen, skogsfastigheten och byggnaderna som hör till är däremot privat egendom som ska delas ut till Johan och Jenny framöver.

– I nuläget har vi inga skäl att prata om pengar. Vi kommer att göra en ägaröverlämning i olika steg, med procentdelar i både bolaget och det privata. Jag vill ha ett finger med i spelet ett tag till, under överlämningen. Jag är väldigt trygg med mina barn och hur de kommer att sköta allt, men vill ta det i en lagom takt. För min egen skull.

För andra, som inte delar samma intressen och visioner, kan frågan om ägande och ansvar blir en mycket svårare historia.

– Om ett gemensamt ägarskap inte funkar är det väldigt dåligt. Men om det funkar kan det vara väldigt bra, konstaterar Christer Samuelsson.

Att dela upp ansvaret så att barnen som ska ta över inte jobbar med samma sak utan har olika ansvarsområden är det bästa tipset Christer Samuelsson kan ge till andra som är i en liknande situation.

– Vår verksamhet är tillräckligt stor för att man ska kunna ha olika rollfördelning. Den här tanken delar vi alla tre och i och med att vi är överens slipper vi också värderingsbiten. Men det var inte självklart från allra första början hur vi ska dela upp det här, det har vuxit fram med tiden.

Ett annat tips är att våga prata med andra som är i en liknande situation.

– Det finns många, inte minst via SÅ. Prata också med andra personer, din bankkontakt, jurist eller dem det nu är. Jag har varit med länge och vet ju att det finns åkare som liksom vi har en stabil och bra verksamhet men där barnen inte vill driva det vidare. Det är vanligt att verksamheten säljs externt i stället.

Överlåtelsen kommer inte generera några pengar för Christer. Men ”det kvittar ju”, som han själv uttrycker det.

– Hela mitt liv har jag ägnat åt att göra saker. Skogsarbete, vägbyggen och åkeriet naturligtvis … jag lever bra och har inget behov av att göra något extravagant. Tiden får utvisa hur länge kroppen funkar. Jag är jättenöjd med att barnen vill ta över.

Text: Mats Hellström
Foto: Jonas Ljungdahl
Artikeln är publicerad i Svensk Åkeritidning nr 5 2024. För prenumeration, se här.

Om Samuelssons
Åkeriet Samuelssons (Christer L Samuelsson AB) grundades 1981 av Christer Samuelsson och kör transporter för Alwex. Största delen av verksamheten består av kyl- och frystransporter och företaget har kontor och terminal i Växjö och Jönköping.
Antal anställda: Ca 100
Antal fordon: Ca 50
Omsättning: 143 mnkr (2023)